Egenskaper hos och skötsel av dubbelkamsbasilisk
I dagens artikel skulle vi vilja prata om skötsel av dubbelkamsbasilisk samt dess egenskaper och kost.
De genomträngande gula ögonen som står ut från den smaragdgröna läderhuden har gjort denna art till ett både fruktat och vördat djur. Denna reptil är utan tvekan ett av regnskogens stora mysterier.
Anatomin hos denna ödla påminner om en drakes och dess vackra utseende har gett upphov till flera legender. Den mest spridda myten rörande denna best är att den kan förvandla en människa till sten.
Det är en art som var respekterad förr och som även är det nuförtiden. Det finns även vissa stammar som tror att dubbelkamsbasilisken är ett magiskt djur.
Ljusa skönheter
Dubbelkamsbasilisken har fått sitt namn från det grekiska ordet basilískos, som betyder “liten kung” p.g.a. att huvudet liknar en krona. Denna ödla är antagligen den vackraste av alla arterna inom basiliscus-släktet.
Den har en starkt grön färg och vanligtvis vita, gula eller blå fläckar. Hanen har dessutom en typ av segel längs kroppen och svansen. Detta är den egenskap hos arten som står ut mest.
Honan är betydligt mindre och med ett mindre huvud.
Smidighet
Dubbelkamsbasilisken är relativt smidig och har långa falanger samt skarpa klor. Den har därför lätt för att klättra i träd. Bakbenen har fötter som gör att den kan springa på vatten.
Förmågan att kunna springa på vatten är ett av basiliskens mest häpnadsväckande egenskaper. Detta förkommer också hos andra arter med konvergent evolution, som exempelvis hydrosaurus.
Naturlig hemvist och fortplantning
Basiliscus-släktet förekommer främst i Centralamerika: från södra Mexiko till norra Sydamerika. Den lever främst mellan Guatemala och Costa Rica.
Man kan vanligtvis se dem längs stora vattendrag som omgärdas av täta skogar. Man kan dock även se dem uppe bland höga trädtoppar. Anledningen till detta är att den ofta är sårbar nära vattnet.
När det gäller fortplantning så gräver honan ett litet dike där hon lägger upp till 20 ägg. Modern lämnar sedan äggen och då ungarna föds så kan de redan springa, klättra och simma.
Skötsel av dubbelkamsbasilisk: föda
Denna ödla har en ganska varierad kost. Den äter främst fiskar, grodor, fåglar och även andra ödlor. Den äter dessutom ryggradslösa djur som räkor, myror, skalbaggar, flugor, gräshoppor, syrsor och kräftor.
Vidare äter den en del växter, såsom frön, frukt, bär och löv. Man kan därför säga att denna basilisk är en allätare.
Kost i fångenskap
I fångenskap äter dubbelkamsbasilisken främst levande insekter. Dessa insekter har ett högt innehåll av protein och utgör basen i deras kost. De är också relativt lätt att smälta.
Ödlan verkar främst tycka om bruna syrsor, men kan också ge dem svarta syrsor och gräshoppor.
Om du vill variera kosten något så kan du även ge dem mjölmask och fluglarver.
Det är viktigt att man sprejar tanken med vatten varje morgon. Detta kommer inte bara öka fukten utan även simulera en tropisk miljö. Man kan använda en vattenbehållare för dricksvattnet.
Skötsel av dubbelkamsbasilisk: Kosttillskott
För att ödlan ska få ett balanserat näringsintag och hålla sig i form så är det bra om man lägger till några kosttillskott.
Det kan röra sig om kalcium, vitaminer och mineraler som finns att köpa i pulverform.
Du bör även inkludera kalcium i basiliskens kost. Sprid ut detta direkt på maten. Du kan även lägga till vitaminer i kosten hos unga basilisker. Tänk på att vuxna bara behöver vitaminer varannan dag.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Hsieh, S. T. (2003). Three-dimensional hindlimb kinematics of water running in the plumed basilisk lizard (Basiliscus plumifrons). Journal of Experimental Biology, 206(23), 4363-4377.
- Lattanzio, M. S., & LaDuke, T. C. (2012). Habitat use and activity budgets of emerald basilisks (Basiliscus plumifrons) in northeast Costa Rica. Copeia, 2012(3), 465-471.
- Campos, L. D. A. (2016). Reptiles de la cuenca del río Unión, Valle de El General, Costa Rica. Research Journal of the Costa Rican Distance Education University (ISSN: 1659-4266), 8(2), 127-129.
- Macip-Ríos, R., & Muñoz-Alonso, A. (2008). Diversidad de lagartijas en cafetales y bosque primario en el Soconusco chiapaneco. Revista mexicana de biodiversidad, 79(1), 185-195.