Varför hatar katter vatten?
Skriven och verifierad av Biolog Samuel Sanchez
De flesta vet redan att katter i allmänhet hatar vatten, eller rättare sagt hatar att bli blöta. Men även om det finns en evolutionär förklaring för deras “rädsla” för vatten verkar det ändå som om varje katts unika personlighet påverkar mer än deras genetiska kod.
Utöver en rädsla för det okända kan katter också komma att frukta vatten på grund av andra orsaker. Negativa erfarenheter, känslan av att bli överväldigad av sin blöta päls eller för att de kan känna lukten av kemikalier i vattnet kan vara några anledningar. Här går vi in på varför detta beteende är så vanligt bland katter.
Om katters evolutionära historia
Enligt arkeologiska studier är tamkatten (Felis silvestris catus) en direkt ättling till vildkatten (Felis silvestris lybica). Detta är en underart som härstammar från Nordafrika och Mellanöstern.
Man tror att lantbrukare från Mellanöstern kom i kontakt med dessa vildkatter för ca 10 000 år sedan. En anledning att tämja dem tror man är för att lantbruksbyar hade problem med gnagare. Därför tillät och uppmuntrade människorna katterna att jaga på deras gator och fält.
Detta var ett symbiotiskt förhållande, då katterna fick mat och människorna undvek sjukdomar associerade med råttorna. Alla drog fördel av det. Nära kontakt över hundratals år har sedan lett till relationen vi har med katter idag.
Vad har det här att göra med varför katter hatar vatten? Vi kommer dit. Som sagt är våra tamkatter direkta ättlingar till en art som är typisk för Orienten, en region med ett landskap som är dominerad av torra områden, öknar och grässlätter.
Vi pratar förstås om en region där det inte finns mycket vatten. Den närmaste släktingen till tamkatten har inget behov av att naturligt närma sig denna vätska. Eftersom vildkattens kost dessutom huvudsakligen består av gnagare och fåglar behöver den inte komma i närheten av flodstränder i jakt på föda, även om det finns några få undantag.
Vildkattens naturliga miljö är savanner och stäpper, områden kända för en brist på vatten. Arten har därför aldrig lärt sig att simma.
Felis silvestris lybica.
Varför hatar katter vatten?
Utöver sin genetik har tamkatter heller inte utvecklats för att vara i kontakt med vatten. Vatten orsakar dem därför obehag på flera sätt. Några exempel:
- Kattpäls är inte gjord för att vara i vatten (den är inte vattentät), så den blir snabbt blöt. För en katt är detta som att linda in sig i en blöt handduk över hela kroppen.
- Katter kan känna lukter som människor inte kan. Därför kan de lukta sig till kemikalierna som finns i vattnet. Dessa artificiella och okända lukter skrämmer dem.
- En katts öron är oproportionerligt stora i relation till resten av kroppen. Det innebär att det finns en större risk för vatten att komma in i öronen och orsaka infektioner.
Som du kan se är katter helt enkelt inte anpassade för att simma, och inte heller för att vara i kontakt med vatten. Deras päls blir snabbt blöt, och detta hindrar deras rörelser och ökar kroppsvikten. Deras öron fylls dessutom lätt med vätska, vilket är väldigt obehagligt för dem.
Bör du bada din katt?
Efter ovanstående information är det naturligt att ställa den här frågan. Det raka svaret är att det inte är nödvändigt att göra det speciellt ofta. Katter tar hand om sin egen hygien genom att slicka sig.
Dock kan man från att en katt fyller ett år bada den var tredje till fjärde månad om det skulle behövas. Pigmenteringsrubbningar, fet päls och dålig lukt är tecken på att en katt behöver ett bad.
Det finns undantag
Även om de flesta katter inte gillar att vara i vatten finns det såklart undantag. Ett exempel är raser som Maine Coon. De har en mycket mer vattentät päls, så de brukar inte helt ogilla att få ett litet bad då och då.
Denna anpassning är ett resultat av mänsklig kontakt och uppfödning, och är därför inte ett karaktärsdrag som definierar arten i allmänhet. Katter kommer från ett torrt klimat, och därför har deras kontakt med vatten historiskt sett varit väldigt begränsat.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Hallan los primeros gatos domésricos, EL UNIVERSAL. Recogido a 1 de septiembre en https://www.eluniversal.com.mx/articulo/ciencia-y-salud/ciencia/2017/06/19/encuentran-el-origen-de-los-primeros-gatos-domesticos
- Eldredge, D. M. (2008). Cat owner’s home veterinary handbook. Beth Adelman.
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.