Nu kan man identifiera hundar med deras avföring!

Skriven och verifierad av Advokat Francisco María García

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

Det finns ett system med vilket man kan identifiera hundar med deras avföring. Fler och fler städer väljer att använda detta system för att få slut på hundbajs på gator och allmänna platser.

Idag ska vi förklara hur det är möjligt att identifiera DNA från hundar med hjälp av deras avföring.

Kan man verkligen identifiera hundar med deras avföring?

I enkla ordalag har hundbajs DNA-information om dess “producent”.

Det är möjligt att isolera dessa markörer i ett laboratorium, och med denna information kan man jämföra med ett annat prov och slå fast om det tillhör ett specifikt djur.

Utöver att identifiera källan låter denna typ av analys även forskare hitta källan till bakterier i grundvatten. Det är alltså möjligt att bekräfta närvaron av organiskt avfall från hundbajs i grundvatten.

Utöver att attrahera insekter som sprider sjukdomar kan avföring nämligen lösas upp när det regnar, varpå bakterierna tränger ned i jorden.

Många länder har nu beslutat om strängare upprätthållande av lagar mot att inte plocka upp sin hunds avföring.

Böter för att inte plocka upp hundbajs i USA

I USA är en av dina plikter när du går ut med hunden att plocka upp efter den på allmänna platser, precis som i många andra länder.

Tack vare DNA-analys kan man nu identifiera hundar med hjälp av deras avföring, och därmed deras ägare. Att inte plocka upp efter sig leder till böter, andra ekonomiska sanktioner och/eller samhällstjänst.

Det finns dock fortfarande inget juridiskt ramverk på nationell nivå som sätter specifika standarder för de sanktioner som ska användas för dessa personer.

Varje kommun är i princip fria att sätta sina egna regler och definiera de lämpligaste böterna.

Flera länder har beslutat sig för att implementera det genetiska analyssystemet för att identifiera hundar genom deras avföring och bötfälla de som inte plockar upp.

Målet är att upprätthålla hygien och förebygga sjukdomar samt flugor.

Testproceduren består av att ta ett prov från avföringen och sedan analysera dess genetiska markörer för att identifiera djuret.

Efter att man identifierat ägaren kan man sedan bötfälla vederbörande för att denne inte plockat upp efter sig.

Denna metod är absolut gångbar, men varje land måste skapa ett register baserat på genetiska prover från registrerade hundar. Nackdelen med detta är att det inte funkar om man inte har registrerat hunden tidigare.

Ägare måste därför frivilligt ta med sig sina hundar för att lämna ett blodprov. Från detta skapar man sedan en unik genetisk profil. I utbyte får ägaren en ID-bricka som kan vara behjälplig om djuret springer bort.

Kontroverser angående effektiviteten och genomförbarheten

Som väntat har beslutet att använda DNA-tester för att bestraffa personer som inte plockar upp efter sig skapat kontrovers. Tusentals personer har dock redan bötfällts.

Men det är inte bara själva DNA-analysen som är dyr, utan det finns även andra kostnader. Kommunerna måste spendera pengar på blodprover för att registrera hundarna så att de kan identifieras.

Många experter påpekar att detta är en väldigt hög investering för en procedur som inte ger mycket. Det finns även juridiska tvivel angående vem som har hand om proverna.

För att öka provernas pålitlighet, transporten av dem och hanteringen skulle man behöva speciella tjänstemän – personer som kan säkerställa perfekt hantering. Detta skulle dock kräva en ännu större investering.

Vidare leder detta system inte direkt till några fördelar när det kommer till att hitta borttappade eller stulna djur. Att jämföra genetiska prover skulle ta minst två dagar för att ge pålitliga resultat.