Åldersdemens hos hundar: Vad säger forskningen?
Skriven och verifierad av Biolog Ana Díaz Maqueda
Veterinärmedicin som fokuserar på äldre djur går snabbt framåt tack vare det ökade antalet husdjur som uppnår en hög ålder, som ett resultat av att ägarna tar bättre hand om dem. Tyvärr medför den ökade livslängden också en ökning i åldersrelaterade sjukdomar. En av dessa sjukdomar är åldersdemens hos hundar.
Den här sjukdomen kan man jämföra med demens hos människor (ett bra exempel är Alzheimers sjukdom), även om det finns fler besläktade neurodegenerativa sjukdomar.
Forskaren W.W. Ruehl, tillsammans med sina medarbetare, myntade termen “kognitivt dysfunktionellt syndrom” för att förklara sättet på vilket äldre hundars hjärnor bryts ner vilket leder till beteendeförändringar.
Vad händer i hjärnan hos hundar med åldersdemens?
Kognitivt dysfunktionellt syndrom, eller åldersdemens, är en neurodegenerativ störning som är vanlig hos äldre hundar. Det betyder inte att alla hundar kommer att lida av demens, utan enbart att det tenderar att finnas endast hos äldre hundar.
Precis som för människor så ändrar hundens hjärna när den blir äldre. Det är normala förändringar. Och även om dessa förändringar kan orsaka vissa förändringar i beteende eller personlighet, är de inte symptom på någon sjukdom. Här inkluderar man:
- Kortikal atrofi, som tenderar att orsaka en gradvis förlust av synen.
- Förtjockning och förkalkning av hjärnhinnan. Kalkavlagringar byggs upp i hjärnhinnorna i stället för i skelettet eller tänderna. Det här kan påverka vissa hjärnfunktioner.
- Ventrikelutvidgning. Ventriklerna utgör en del av det system som pumpar runt cerebrospinalvätskan.
- Större åsar och mindre veck. Med andra ord verkar hjärnan krympa.
- Gliacellernas mottaglighet, dessa är de nervceller som upprätthåller neuronerna och hjälper till att processa den information som färdas längs med dem.
Många av dessa förändringar kan också visa sig hos hundar som lider av åldersdemens. Men en av de viktigaste faktorer som man hittills har upptäckt, och som också dyker upp när det gäller fall av Alzheimers hos människor, är förekomsten av ett protein som kallas beta-amyloid.
Förekomsten av beta-amyloid hos hundar med åldersdemens
Proteinet beta-amyloid byggs upp i utrymmet mellan neuronerna i olika delar av hjärnan, så som parenkymvävnaden och blodkärlen. De här avlagringarna kallas neuritisk, senil eller amyloid plack.
Även om vi inte vet exakt hur dessa proteinavlagringar fungerar, så vet vi att beta-amyloid har neurotoxiska egenskaper. Det försvagar neuronernas funktion, orsakar skada på synapserna, dödar neuroner och orsakar en nedgång i signalsubstanser.
Enligt studier finns det en korrelation mellan storleken på placket och åldersdemensens svårighetsgrad. Det här liknar mycket det som händer med människor som har Alzheimers.
Generna och åldersdemens hos hundar
En del hundraser verkar vara mera mottagliga för den här sjukdomen än andra. Det beror på mutationen av olika kromosomer som sedan orsakar en överproduktion av beta-amyloid.
Forskningen antyder att även om mindre hundar lever längre, så har de inte lika stor risk som större hundar att utveckla åldersdemens. Dessutom har en del forskare sett att tikar har större risk än hanhundar.
Kastrerade hundar verkar också lättare få den här sjukdomen än de som inte har blivit steriliserade.
Behandling för kognitiv dysfunktion hos hundar
Många av symptomen på åldersdemens hos hundar kan göra att relationen med hundens ägare blir sämre. Man kan till och med nå den punkt där ägaren bestämmer sig för att avliva hunden eller ännu värre, helt enkelt överge den. Eftersom sjukdomen inte har någon effektiv behandling eller något botemedel, kan det ske i samma stund som hunden får diagnosen.
Ofta försöker de tillgängliga behandlingarna minska nivån av ångest som hunden lider av. Vanligtvis kommer hunden efter bara en kort tid inte längre förstå sig på världen runtom, vilket gör hunden mycket stressad. Det leder till otrevliga förändringar i beteendet, till exempel aggressioner eller överdrivet skällande.
För tillfället består behandlingen främst av specifika riktlinjer för hur man bör agera, olika mediciner, näringsämnen och specialkost.
Precis som med Alzheimers så finns det inget botemedel mot åldersdemens hos hundar. Och eftersom hunden inte har någon aning alls om vad som pågår, är det helt enkelt frågan om att försöka hantera försämringen på det snällaste och mest empatiska sättet man bara kan.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Cummings, B. J., Su, J. H., Cotman, C. W., White, R., & Russell, M. J. (1993). β-Amyloid accumulation in aged canine brain: a model of early plaque formation in Alzheimer’s disease. Neurobiology of aging, 14(6), 547-560.
- Mentzel, E. Demencia senil canina. Etología Clínica Veterinaria. Disponible en: https://www.agilityeuskadi.com/documentos/Demencia%20Senil%20Canina.pdf
- Mentzel, R. (2014). Psiquitria y psicopatología veterinaria.
- Neilson, J. C., Hart, B. L., Cliff, K. D., & Ruehl, W. W. (2001). Prevalence of behavioral changes associated with age-related cognitive impairment in dogs. Journal of the American Veterinary Medical Association, 218(11), 1787-1791.
- Skoumalova, A., Rofina, J., Schwippelova, Z., Gruys, E., & Wilhelm, J. (2003). The role of free radicals in canine counterpart of senile dementia of the Alzheimer type. Experimental gerontology, 38(6), 711-719.
- Troncoso, F. A., Gómez, M. A., & Campillo, C. (2011). Relación entre síndrome de disfunción cognitiva, tamaño ventricular y densidad cerebral en caninos seniles. Nota del editor, 2(1), 110.
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.