Intressanta historiska myter om svarta katter

För vissa personer innebär svarta katter otur. Andra anser dem vara raka motsatsen. Varifrån kommer dessa myter om svarta katter? Har de alltid varit en del av vår kultur? I denna artikel ska vi diskutera myter om svarta katter.

Svarta katter: från respekterade till hatade

Relationen mellan människor och katter har många år på nacken. I antika Egypten ansågs de till exempel vara gudarnas budbärare. En av de huvudsakliga gudarna, Bastet, var dessutom formad som en katt och representerade solen.

Faraonerna hade katter av alla färger som husdjur. Dessa katter begravdes även med dem så att de kunde skydda dem mot ondska på vägen mot efterlivet.

I viktorianska England och Skottland trodde folk att om nygifta fann en svart katt vid ingången till deras nya hem, symboliserade det välgång och lycka under giftermålet.

Sjömän försökte alltid ha svarta katter på sina fartyg eftersom de ansågs föra med sig god tur. Deras fruar brukade också ta med sig en hem för att “försäkra” att deras makar återvände helskinnade från haven.

Svarta katter över tid

Men dessa positiva myter om svarta katter förändrades över tid, speciellt under medeltiden i Europa. Vid den här tidpunkten associerades katter med häxor. Detta på grund av deras nattliga vanor. Detta gällde framförallt svarta katter, eftersom “häxor” klädde sig i svart. Vissa trodde till och med att häxor förvandlade sig till svarta katter nattetid för att jaga och göra onda saker.

Men negativiteten som omger katter är inget nytt. Enligt hebreiska och babyloniska traditioner jämfördes katter med ormar och ansågs vara onda. Det fanns även en legend i Wales och Frankrike om Cath Palug. Detta var en monstruös katt som skrämde invånarna på ön Anglesey, tills kung Arthur dödade den.

Svarta katter och vidskeplighet

Folk förundrades över den svarta kattens blick eftersom de trodde att djuret hade förmågan att förtrolla dem. Om någon hade en svart katt så ansågs de vara satanister eller associerade med trolldom. När de fångades åtalades därför både person och katt. Ibland avrättades de till och med genom att brännas på bål.

Enligt ett dokument från 1200-talet “löper alla risk att brännas på bål för utövande av trolldom om de välkomnar en svart katt i hemmet.” Den katolska kyrkan eldade på denna förföljelse.

I den amerikanska staden Salem fångade man svarta katter under de ökända “häxjakterna”. Detta eftersom folk trodde att häxorna kunde förvandla sig till svarta katter och utföra onda handlingar utan att kännas igen, vilket liknade tron i Europa.

I distriktet Montmartre i Paris invigde man 1881 en välkänd kabaret, som besöktes av berömda konstnärer som Pablo Picasso. Namnet på inrättningen var “Den svarta katten” – Le Chat Noir på franska. En affisch som användes för att göra reklam har blivit världsberömd.

Nuvarande myter om svarta katter

Vidskepligheten har fortsatt under årens lopp. Folk började även tro att katter var bärare av olika sjukdomar. Om en svart katt korsade din väg vid fullmåne så innebar det en epidemi. I Italien tror man att om en katt klättrar upp i sängen hos en sjuk person, kommer personen dö snart.

Många av dessa myter om svarta katter har försvunnit med tiden, men populärkulturen har ändå utmålat detta djur med negativa drag. Svarta katter brukar till exempel vara de sista att adopteras från en kull. Folk föredrar vita, bruna eller flerfärgade katter än en svart med gröna eller gula ögon.

Det finns till och med människor som fortfarande tar tre steg bakåt när de ser en svart katt korsa deras vägg för att undvika att “få en förbannelse”.

Men det finns även personer som döpt sina rörelser efter svarta katter. I Buenos Aires, Corfu och Nantes finns det många kaféer med dessa namn. Ytterligare en anledning att acceptera det faktum att dessa vackra och intelligenta djur inte alls bär på förbannelser!