För svarta katter verkligen med sig otur?

Skulle du vilja veta varför svarta katter associeras med otur? Om du är nyfiken ska du inte tveka att fortsätta läsa.

För att börja vår berättelse måste vi resa tillbaka några sekel i tiden. Mer exakt till pyramidernas glansdagar i Egypten. Sedan dess har katter varit utmärkta medlemmar i hushållet. Egyptierna älskade katter eftersom de hjälpte till att eliminera farsoten som var råttor.

Egyptierna dyrkade faktiskt en gudinna vid namn Bastet, som tog formen av ett kattdjur. Om någon hade fräckheten att döda en katt blev denna person dömd till döden.

Faraonerna begravdes ibland med sina katter. De hade till och med en stor plats på de kungliga begravningsplatserna. Konungarnas dal i Luxor till exempel. Det fanns troligen flera hieroglyfer av katter nära monarkerna.

Grekerna ville kopiera många av egyptiernas seder, vilket är anledningen till att de tog flera svarta katter tillbaka till sitt land. Det var så de anlände till Europa till att börja med, varpå de spred sig över kontinenten. Det var då historien tog en annan vändning.

Varför anses svarta katter föra otur med sig?

Vi fortsätter vår resa genom tiden, men nu ska vi stanna på Medeltiden. Vid det laget var den katolska kyrkan en väldigt mäktig inrättning som tog beslut med stora effekter på samhället. Vid slutet av 1100-talet påbörjades en process vid namn Inkvisitionen i Frankrike, där olika domstolar hade hand om att identifiera häxkraft och kätteri.

Många ensamma och till synes mytiska kvinnor förföljdes i tron att de var häxor. Många hamnade på bål där de brändes levande. På samma sätt började man förfölja svarta katter eftersom man misstänkte att de användes av kvinnorna för att utöva trolldom och kasta ond magi.

Det som egentligen skedde var att katterna var väldigt reserverade och blyga, vilket fick dem att gömma sig från människor. Hundar gjorde i sin tur raka motsatsen eftersom de var ute efter mat och skydd.

Det var då man började säga att katterna egentligen var kamouflerade häxor som tog formen av djur. På så sätt kunde de inte fångas nattetid, och därmed utföra sin magi utan problem.

Svarta katter och pesten

Det första dokumentet där katter direkt kopplades till trolldom och kätteri skrevs på 1200-talet. I dokumentet skrev påven Gregorius IX att svarta katter var kopplade till djävulen. Därför började samhället frukta dem, vilket givetvis ledde till att man försökte utplåna dem på samma sätt som med häxorna: med tortyr och eld.

Eftersom kattpopulationen minskat avsevärt dröjde det inte länge förrän mängden råttor ökade dramatiskt. Detta ledde i sin tur till stora mängder sjukdom och död. Pesten utplånade fler än 25 miljoner människor i Europa under tre långa år.

På den tiden var det inte allmän kännedom att orsaken till spridningen var de parasiter som fanns hos råttor. Eftersom katter är naturliga gnagarjägare associerades de med epidemin.

Därför fick slakten av dessa djur dem nästan att helt försvinna år 1400. Vad folk inte visste var att ju färre katter det fanns, desto fler råttor och mer spridning av pesten.

Mer vidskeplighet om svarta katter

En av de mest vitt spridda legenderna om den påstådda oturen som svarta katter för med sig uppstod i engelska Lincolnshire. Året var 1560 när en man och hans son gick på vägen nattetid, och där stötte på en mörkhårig katt.

När djuret gömde sig i ett hörn kastade mannen stenar på den för att skrämma bort den. Sårad och hjälplös sprang katten till ett hus tillhörande en kvinna som levde ensam och misstänktes för att vara en häxa.

Nästa dag när de såg den gamla kvinnan var hon täckt i sår och blåmärken. Då drog man slutsatsen att hon var den katt man sett natten innan.

I Spanien tror många fortfarande att något dåligt kommer hända om en svart katt går förbi, medan det i Sverige inte är något som tas på allvar i någon högre utsträckning. De är även starkt kopplade till det amerikanske helloween-firandet.