Exotiska släktingar till hönan: sex olika arter

Skriven och verifierad av Veterinär Érica Terrón González

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

Fågelordningen Galliformes, även känd som hönsfåglar, innehåller mer än 280 olika arter. Domesticerade tamhöns finns också med i denna ordning under släktet Gallus. I samma släkte kan vi hitta några av hönans välkända släktingar, som rapphöna och kalkon. Men hur är det med mer exotiska släktingar till hönan?

Även om många av dessa arter är ganska okända, delar de många av samma egenskaper som domesticerade tamhöns. De är till exempel i allmänhet dåliga på att flyga och kan bara flyga korta stunder och relativt nära marken. Detta beror på att de har tunga kroppar och korta vingar, även om det finns några sällsynta undantag.

Sex raser av exotiska släktingar till hönan

Nedan kommer vi att berätta om några av de mer exotiska släktingarna till hönan.

Kragjärpe

Bonasa umbellus är en fågel i ordningen Galliformes som är endemisk till Nordamerika och bor i regionen från Alaska till Terra Nova-öarna. Till skillnad från många andra fåglar inom den här ordningen, inklusive tamhönan, är kragjärpen en monogam fågel.

Hanen parar sig med en enda hona, som han lockar genom att högljutt trumma sina vingar, som sedan skapar ett eko genom skogen. När honan närmar sig höjer hanen de svarta plymerna som pryder hans nacke och svansfjädrar och kråmar sig framför henne.

Strålstjärtshöna

Centrocercus urophasianus är en stor gråbrun skogshöna som är allmänt känd som strålstjärtshöna. Det är den exotiska släktingen till de största hönsen i Nordamerika.

Under parningsceremonin står strålsjärtshönans stjärtfjädrar rakt upp och strålar ut sig likt en solfjäder, varifrån denna fågel har fått sitt svenska namn. Samtidigt puffar fågeln upp en påse på halsen och exponerar två orange luftsäckar. Dessa säckar är så stora att huvudet nästan försvinner i massan av hudveck och fjädrar.

Exotiska släktingar till hönan: Orre

Lyrurus tetrix är en symbol för de europeiska alperna. Arten är polygam och ganska sällskaplig. Den bor i utkanten av hedar, täckta med riklig och grov skog. Hanen är också polygam och skapar särskilda områden för sina uppvaktningsritualer.

Dessa ritualer består av gruppdanser som inkluderar flera hanar. Fåglarna böjer sig upprepade gånger medan de fläktar med stjärtfjädrarna, hoppar och slåss. Den frenetiska föreställningen åtföljs av kackel, väsningar och andra ljud. På så sätt lockar hanarna till sig honor, som kommer till ritualen och väljer sin partner.

Hoatzin

Opisthocomus hoazin är en udda fågel i familjen Opisthocomidae. Den bor i de tropiska områdena vid träskenregionerna som omger floderna Amazon och Orinoco i Sydamerika. Den äter vattenväxter vid flodstränderna.

Hoatzin förknippas ofta med fåglar som utrotades för miljontals år sedan på grund av dess likhet med reptiler.

Hoatzin har starka ben, men inte tillräckligt starka för att stödja fågeln när den balanserar på en gren. Därför vilar fågeln på bröstbenet, som så småningom kommer att täckas av hård hud.

Denna fågel har också ett konstigt matsmältningssystem. Även om den har en muskelmage är den väldigt liten, vilket innebär att denna fågel inte kan bearbeta så mycket mat. Krävan är dock stor och högt utvecklad, och täckt med taggar som hjälper till att mala sönder mat. Det vill säga krävan uppfyller den funktion som muskelmagen normalt gör hos andra fåglar. Hoatzinens kräva tar upp mycket utrymme i bröstet och sätter fågeln ur balans efter en tung måltid.

Hjälmpärlhöna

Numida meleagris är känd inom fjäderfäuppfödning som gampärlhöna på grund av dess likhet med gamar (av släktet Acryllium). Precis som gamar har hjälmpärlhönan både ett fjäderfritt huvud och en fjäderfri hals, förutom en liten, ljus krage som sticker ut från resten av fjäderdräkten. När det gäller resten av kroppen är den konstigt formad med långa fjädrar i olika färger på bröstet.

Hjälmpärlhönan är inte en god flygare, men den är känd för att springa snabbt.

Exotiska släktingar till hönan: Tjäder

Tetrao urogallus är den största av alla vilda tuppar. Den kan väga upp till sju kilo och vingarna sträcker sig över en otrolig bredd på 1,5 meter. Tjädern lever i hela Europa, från den skandinaviska halvön till Bajkalsjön i Sibirien.

Men på den iberiska halvön finns det bara en liten population uppe i bergen. På grund av detta blev det i Spanien år 1979 olagligt att jaga tjäder. Fågeln har blivit klassificerad som en skyddad art i landet sedan 1986.

Under parningsritualer släpper hanen ifrån sig ett hest läte, vilket nästan låter lite som en ko. Det här lätet är en utmaning för andra hanar. Under parningstiden överger tjädrar sina gömställen och hanarna kämpar hårt för honornas uppmärksamhet. Den restrerande delen av året håller de sig dock skyddade i tjocka barrskogar eller på kanten av höga klippor.

Tjäderns uppvaktningsritual är spektakulär. Hanen sitter på en hög plats och ger ifrån sig högljudda läten. Sedan börjar pantomimen: hanen lyfter huvudet, spänner ut stjärtfjädrarna, sänker sina vingar och puffar upp fjädrarna på halsen. Därefter tar den några steg, vilket den alternerar med stora hopp.

Som vi kan se finns det flera exotiska släktingar till tamhönan, som alla har olika sätt att leva och para sig på. Trots att de utvecklats självständigt i många år, delar dessa fåglar liknande egenskaper och ursprung, vilket gör att de hör hemma i samma ordning.