Vad hände med kaninerna i Australien?

Skriven och verifierad av Veterinär Eugenio Fernández Suárez

Senaste uppdateringen: 22 maj, 2023

Historien med kaninerna som togs till Australien är ett varnande exempel på hur människor kan påverka faunan och på den förödelse som invasiva arter kan orsaka i våra ekosystem.

Invasiva arter är djur som tar sig in i ekosystem där de inte har någon egentlig historia, vilket ibland orsakar stora problem. Som ett resultat kan de tränga undan andra djur- och växtarter och hota hälsan i de ekosystem där de introduceras.

Att ta med  sig kaninerna till Australien var en dålig idé

Det fanns inga kaniner på den australiska kontinenten förrän Thomas Austin beslutade att föra med sig dem i slutet av 1700-talet. Han släppte lös 24 kaniner på sin mark med tanken att bygga en population för jakt.

Kaniner är djur med enorm reproduktionsförmåga, och de få par som Thomas tog med sig förökade sig snabbt. Honorna går i brunst var tredje vecka, dräktighetsperioden är bara en månad och de kan få kullar med upp till 14 ungar, som en följd av detta förökade sig dessa hardjur mycket snabbt.

Inom några få år började kaninerna svepa över gräsmarker och jordbruksområden i Australien. De trängde undan många andra arter och fick till och med vissa av dem att dö ut.

År 1920 hade landet en population på 10 miljarder kaniner. Den enorma mängd gräs som de åt orsakade erosion och ökenspridning. Dessutom blev konsekvenserna för jordbruket en kostnad på rund 350 miljoner dollar per år.

Lösningar på Australiens kaninproblem

Ett misstag var att ingen tänkte på lämpliga lösningar på problemet redan från början. En av de viktigaste åtgärderna som vidtogs då var att införa en annan invasiv art: rödräven.

Resultatet blev katastrofalt: kaninerna fortsatte att föröka sig i avsaknad av andra rovdjur, och samtidigt orsakade rävarna förödelse bland kontinentens olika pungdjur, som inte var vana vid närvaron av detta hunddjur.

Rävarna var dessutom rovdjur som inriktade sig på fåglar, vilka i sin tur kontrollerade insektspopulationen. Tillsammans med kaninernas inverkan orsakade detta en fruktansvärd torka på 1920-talet. Detta ledde sedan till att jägare dödade tusentals koalor, både på grund av hungersnöden och för att de trodde att de var orsaken till problemet.

Biologisk krigföring mot kaniner i Australien

Senare användes lösningar som gifter, stängsel och slutligen biologiska vapen: Australiensarna bestämde sig för att införa en av de farligaste sjukdomarna för kaniner, myxomatos: kaninpest.

Åtgärden var till en början effektiv och dödade 500 miljoner kaniner. De överlevande, som var mer motståndskraftiga mot sjukdomen, fick dock avkommor som ärvde denna motståndskraft och myxomatosen ger dem i dagsläget endast milda förkylningssymptom.

Nästa steg var att använda sig av en annan sjukdom som drabbar kaniner i hög grad; viral hemorragisk sjukdom. Tanken var att göra dessa första experiment på en ö, men myggor spred sjukdomen till fastlandet. Lyckligtvis fick experimentet önskad effekt; 60 % av landets kaninpopulation dog bort.

Nyligen valde den australiska regeringen att släppa ut en ny stam av denna sjukdom, som kan vara lika dödlig som ebola och lika smittsam som influensan. Även om den bara drabbar kaniner har internationella djurhälsovårdsmyndigheter kallat åtgärden oansvarig.

Ett exempel på problemet med invasiva arter

I dag verkar det som om kaninpopulationerna har minskat och hälsan hos olika inhemska djurpopulationer har förbättrats; många biologer stöder tesen att den australiska regeringens bevarandeåtgärder ligger bakom en minskning av antalet kaniner.

Dessa australiska experiment är dock ett tydligt exempel på att vi inte kan kontrollera naturen. Än idag finns det farhågor om att dessa virus kommer att mutera i Australien och en dag kanske till och med nå Europa.

Faktum är att de sjukdomar som man experimenterade med i Australien är ansvariga för minskningen av kaninpopulationerna i Spanien. Som en följd av detta har antalet iberiska lodjur också minskat på grund av förlusten av deras viktigaste bytesdjur.

Sammanfattningsvis visar kaninernas historia i Australien på faran med att föra in arter från andra ekosystem i nya områden. Vi människor måste vara försiktiga och undvika att leka Gud med vår fauna.