Allt du vill veta om fårens beteende!

Skriven och verifierad av Psykolog Sara González Juárez

Senaste uppdateringen: 20 december, 2023

Uttryck som “familjens svarta får” är vanliga uttryck i vårt språk som antyder att fårens beteende inte uppskattas särskilt mycket. Men när du lär känna dessa djur bättre kommer du att se att de är mycket mer komplexa än du tror.

Studier av fårens beteende har bidragit mycket till sociologi och jämförande psykologi. Om du vill lära känna människor lite bättre, lär då känna får! Läs vidare för att lära dig nycklarna bakom deras beteende.

Fårens ursprung

Får (Ovis orientalis aries) är artiodactyla däggdjur som tillhör familjen slidhornskreatur. Deras förhållande till människan går tillbaka till deras domesticering omkring 11 000 f.Kr. Faktum är att detta är det första djuret som genomgått denna process i människans historia.

Dessa däggdjur är strikta växtätare som bor i bergsområden, men de anpassar sig väl till olika höjder och temperaturer. I naturen kan får i allmänhet hittas överallt där det finns gräs eller låga buskar.

Får tillhör gruppen idisslare, och som sådana betar de upp till 10 timmar om dagen. Idisslande är en avslappnad process som kombineras med socialt beteende, t.ex. putsning.

Sällskapssjuka djur

Får har ett fogligt och lugnt temperament, men de upprätthåller alltid en miniminivå av vaksamhet för att kunna reagera på eventuella attacker. Eftersom de är bytesdjur har de snabba flyktreaktioner och är omöjliga att kontrollera.

Å andra sidan är fåren mycket sällskapliga djur. De har en individuell kännedom av varandra och föredrar sällskap av vissa andra medlemmar i sin grupp. När de blir isolerade förlorar de snabbt sin födosöksinstinkt och drabbas av stor stress, till och med av panik och depression.

Läs också: Fredsskapande grisar: ett konfliktlösande djur!

Kommunikation mellan får

Individer känner igen varandra genom syn och lukt, och det är på så vis som fåren lär känna varandra och som mammorna vet vem som är deras avkomma. Den sexuella kommunikationen är också beroende av doften, och hanarna och honorna identifierar varandra genom de feromoner de utsöndrar.

Avkomman lär sig att känna igen sin familj genom lukten från födseln och skapar på så sätt de nödvändiga banden med hela flocken. När de växer upp skapar de starka band till sina kamrater och visar även ömhet för sina närmaste. Dessutom använder de sig av olika typer av vokaliseringar för att kommunicera med varandra.

Följande är de mest karakteristiska vokaliseringarna inom fårens beteende:

• Blåsningar: Dessa har olika betydelser beroende på situation, men fungerar vanligtvis som ett kallande på uppmärksamhet. Detta kan man observera mellan mödrar och lamm samt när medlemmarna i den sociala kärnan letar efter ett får som har separerat från gruppen. Varje tacka har sin egen röstklang.
• Grymtningar: Dessa uttalas främst av hanar under parningstiden. Mödrar med nyfödda lamm kan uttrycka en mjukare version.
• Snörvlingar: Detta är överraskningsreaktioner, men fåren kan också snörvla när de vill skicka en varning.
• Tystnad: När ett får blir helt tyst och står helt orörlig har det vanligtvis smärta eller är sjukt.

Fårens beteende

Fåren lever i stora flockar som mestadels består av honor och lamm, tillsammans med en eller flera hanar. Det finns ett “ledarfår”, som är det får som de andra följer för att hitta mat eller skydd eller för att fly i händelse av fara.

Hanarna organiserar sin hierarki utifrån ålder, fysisk styrka och reproduktionserfarenhet, medan honorna organiserar sin hierarki utifrån släktskap och ålder.

Även om de populärt anses ointelligenta så finns det studier som visar att deras IQ inte är mycket lägre än grisars och praktiskt taget lika hög som kor. Dessa däggdjur kan lära sig sitt eget namn och känna igen ansikten, både på människor och andra får.

En annan studie publicerad i tidskriften Current Biology beskriver ett beteende hos får i koppling till fara för rovdjursangrepp. När de känner en överhängande fara försöker alla får ta sig till mitten flocken, eftersom det är de som stannar kvar i periferin som är de mest utsatta.

Läs också: Apors sociala struktur

Fårens beteende när de betar

Deras dagliga aktivitetstoppar följer en cykel av att äta tidigt på morgonen, vila och idisslande. Därefter kommer ytterligare en liknande men mindre intensiv period innan de sover. Det är viktigt att anpassa sig till detta om man håller får i fångenskap, och inte tvinga dem att ändra sina scheman.

Eftersom de av naturen är misstänksamma djur bör djurhållaren närma sig dessa djur successivt och hela tiden observera deras reaktioner. För att leda gruppen är det lättast att identifiera ledarfåret och leda detta till de aktuella platserna. De andra medlemmarna i flocken kommer att följa efter.

Normalt tenderar får att söka föda tillsammans, men när betesmarkerna blir knappa delar de upp sig i mindre grupper. Under alla omständigheter så håller de dock alltid utkik efter sina medfår för att kunna reagera i tid vid farliga situationer.

Moderdjurens beteende

Moderdjurens dräktighet varar ungefär fem månader, så en hona kan föda två gånger per år. När det blir dags att föda söker tackan en lugn och avskild plats för att föda sina lamm.

Bandet mellan mor och lamm skapas genom fysisk kontakt. Mamman slickar sina lamm både som en skötsel och för att de ska bli bekanta med hennes röstläten och doft. Lammen söker instinktivt efter att få dia och lär sig snabbt att känna igen sin mamma.

Om ett lamm skiljts från sin mamma innan det lärt sig att känna igen henne med den första slickandet, kan mamman avvisa det. Detta avvisande stoppar amningen, vilket drastiskt påverkar lammets överlevnad till följd.

Det första slickandet bidrar till att upprätthålla lammets kroppsvärme, främja cirkulationen och hjälpa till att få ungarna att stå upp.

Hur man tränar får

Får har en stor förmåga att lära sig saker. Deras räddhågade natur innebär dock att de beteendeverktyg som vi använder för andra arter – till exempel hundar – inte fungerar med dem. Den mest använda tekniken är desensibilisering. Detta innebär att man upprepar en händelse som är förknippad med rädslan tills den inte längre ger upphov till flyktreaktionen.

Träning av får är särskilt användbart för att hantera veterinärbesök och rutininspektioner. Att använda mat för att förstärka känslan av trygghet är mer än rekommenderat, eftersom detta är djur för vilka stress och panik orsakar stora hälsoproblem.

Kände du till all denna information om fårens beteende? Du kanske ser på dem med andra ögon nu. Utan tvekan är dessa djur ett av de bästa exemplen på att vi upptäcker helt nya världar när vi ser bortom ett djurs utseende.