Vilka är orsakerna till stomatit hos hundar?

Stomatit orsakas av en överreaktion från immunsystemet på en irriterande faktor, en infektion eller en skada i munnen. Åkomman orsakar mycket smärta och lidande för djuret.

Skriven och verifierad av Biokemist Luz Eduviges Thomas-Romero.

Senaste uppdateringen: 08 november, 2022

Stomatit hos hundar är en inflammatorisk sjukdom som påverkar munhälsan. Hur konstigt det än kan tyckas så förekommer denna sjukdom faktiskt oftare hos katter än hos hundar.

Faktum är att hundägare ibland kan förväxla stomatit med gingivit, eftersom båda tillstånden kan yttra sig på ett liknande sätt. Här berättar vi allt du behöver veta om stomatit hos hundar.

Vilka kännetecken har stomatit hos hundar?

Ett kännetecken är att stomatit inte påverkar de stödjevävnader som fäster tanden i hundens käkhåla. Dessa är till exempel de alveolära benen, delar av käkbenet som omger och innehåller tandhålorna. Den påverkar inte heller de parodontala ligamenten.

I allmänhet skadar stomatit mjuka och köttiga strukturer. Till exempel svalget, munslemhinnan, insidan av kinderna och tungan, även om det också kan påverka tandköttet. Typiskt för stomatit är att det bildar smärtsamma och ihållande sår.

Vad kan orsaka stomatit?

Stomatit orsakar en allmän inflammation i munslemhinnan, som kan inkludera tandköttet och tungan. Även om ursprunget till denna sjukdom fortfarande är okänt kan flera situationer leda till att den uppkommer, bland annat följande:

• Sår i munnen: Sår i munnen kan leda till att bakterier tränger in och ger upphov till en allmän inflammation i munslemhinnan.
• Parodontal sjukdom: Denna sjukdom påverkar kroniskt stabiliteten hos både tandköttet och munslemhinnan, vilket kan leda till uppkomsten av stomatit.
• Orala infektioner: olika svampar och bakterier kan invadera munslemhinnan och orsaka stomatit. Detta sker ofta på grund av immunförsvarsproblem hos hundar.
• Näringsbrist: Brist på vitaminer eller näringsämnen kan leda till förekomst av inflammatoriska eller infektiösa sjukdomar i munslemhinnan. Detta gör det mer sannolikt att stomatit uppstår.
• Genetiska sjukdomar: Även om det fortfarande är okänt hur gener kan framkalla förekomsten av stomatit har man observerat att vissa raser är mer benägna att drabbas av det.
• Neoplasmer: Flera typer av tumörer kan generera en generaliserad inflammation i olika delar av munnen, vilket också kan leda till kronisk stomatit.
• Främmande objekt i munnen: I hundens mun finns flera hudveck som inte är så uppenbara. De är dock tillräckligt stora för att vissa små föremål ska kunna fastna mellan dem, vilket leder till infektioner, sår och i allvarliga fall stomatit.
• Dålig munhygien: Plack på tänderna består av bakteriekolonier som kan orsaka infektioner. Om munhygienen inte sköts kan dessa bakterier orsaka fall av kronisk stomatit.

Stomatit kan vara ett primärt tillstånd

Primära sjukdomar är sådana som uppträder utan uppenbar orsak. Vid primär generaliserad stomatit drabbas buccalslemhinnan och ofta även tungans marginaler samt slemhinnan som omger tänderna. Någon specifik orsak upptäcks dock inte.

Stomatit, som ett primärt tillstånd, är förknippat med ett överdrivet immunsvar från värden mot orala mikrober som bildar tandplack. Det är vanligare att generaliserad stomatit uppstår som en följd av en rad andra sjukdomar, det vill säga som ett sekundärt tillstånd.

Stomatit hos hundar som ett sekundärt tillstånd

Många medicinska tillstånd som definieras som underliggande orsaker kan leda till utveckling av stomatit hos hundar. Dessa är några av dem:

• Autoimmuna sjukdomar
• Bakterie-, parasit- eller svampinfektioner.
• Kontakt med frätande ämnen eller reaktion på vissa mediciner.
• Hormonella brister
• Andra sjukdomar som diabetes, lymfom, njursjukdom, osteomyelit och hypereosinofilt syndrom.

Symtomen på stomatit

Som vi nämnde tidigare är vissa symtom på stomatit mycket lika dem som uppstår av gingivit. Vanligtvis är det enda sättet att uppnå en definitiv och korrekt diagnos genom en veterinärundersökning.

För att förstå när ett besök på veterinärkliniken är nödvändigt är det viktigt att vara medveten om förekomsten av något av följande symtom:

• Uppkomst av sår på kinderna, tandköttet eller tungan som ibland sipprar med var.
• Dålig andedräkt som åtföljs av blödande tandkött och överdriven dregling.
• Röda och inflammerade sår.

Det är dessutom vanligt att man ser en motvilja eller svårigheter att äta, med tillhörande viktnedgång. Sår i munnen gör ofta att hunden visar ovilja att tvätta sig.

Diagnos av stomatit hos hund

På grund av stomatits stora likhet med gingivit är det viktigaste diagnostiska verktyget hundens sjukdomshistoria. Med denna utesluts förekomsten av sekundära sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel. Det räcker dock inte för att få en korrekt diagnos.

Utöver den kliniska anamnesen bör veterinären utföra en fysisk undersökning för att kontrollera om munslemhinnan är skadad. Röntgenbilder kan också bli nödvändiga för att verifiera sjukdomens svårighetsgrad. Beroende på vad yrkesutövaren anser är det också möjligt att ta kulturer eller biopsier av munslemhinnan, i syfte att bekräfta förekomsten av infektiösa patogener.

Olika typer av stomatit

När diagnosen har klargjorts är det viktigt att klassificera vilken typ av stomatit hunden har. På så sätt kan behandlingen inriktas på att eliminera de orsaker som ger upphov till tillståndet och förbättra djurets livskvalitet. Baserat på ursprunget till stomatit klassificeras den enligt följande:

• Ulcerös stomatit: Detta är vanligtvis resultatet av ett överdrivet immunförsvar mot bakterier. Den blir ofta kronisk, även om det i svårare fall även kallas nekrotiserande ulcerös stomatit.
• Immunmedierad ulcerös gingivostomatit: Orsakad av parodontal sjukdom. Förutom förekomsten av stomatit kännetecknas denna sjukdom av symtom på gingivit och generaliserad inflammation i munslemhinnorna.
• Lymfoplasmacytisk gingivostomatit: Detta är ganska sällsynt hos hundar, så orsakerna till dess förekomst är okända. Det är möjligt att den är relaterad till ett immunologiskt problem, även om det finns underlag för detta.

Är vissa raser eller tillväxtstadier hos hundar mer mottagliga för stomatit?

Det är viktigt att komma ihåg att alla raser kan utveckla stomatit. Vissa hundraser har dock en viss predisposition för medicinska tillstånd som ofta har stomatit som en biverkan.

Till exempel är osteomyelit vanligare hos vissa raser, särskilt spaniel, vinthund, labrador, malteser och dvärgschnauzer.

Å andra sidan är hypereosinofilt syndrom vanligt hos alaskan malamutes och Cavalier King Charles spaniels. Det är också mer förekommande hos tyska herdar, italienska vinthundar, rottweiler och husky.

Hur behandlas sjukdomen?

Behandling av stomatit hos hundar är ofta svårt, men ibland kan tillståndet försvinna av sig självt när den underliggande orsaken har behandlats. Detta gäller vid infektioner eller exponering för frätande kemikalier.

Det är också vanligt att utföra olika sköljningar med desinficerande lösningar i munnen för att minska mängden plack och patogener. Det kan också vara nödvändigt att använda antibiotika och svampmedel, även om detta helt och hållet beror på vårdpersonalens indikationer.

I allmänhet försöker veterinärer bevara tänderna, men ofta måste de extrahera dem. Detta görs för att minska smärtan och förbättra djurets livskvalitet.

Behandlingar med immunnedsättande läkemedel eller steroider kan minska inflammationen, men har biverkningar, särskilt vid långtidsbehandlingar. Därför är de ofta bland de sista alternativen som föreslås av veterinären.

Slutrekommendationer

Daglig tandhygien och regelbundna rengöringar kan bromsa utvecklingen av stomatit, men detta är ofta inte tillräckligt för att förhindra smärta. Var också medveten om att hundar som har fått tänderna extraherade kan behöva en diet med mjukt foder.

Som alltid är förebyggande åtgärder den bästa strategin för att skydda din hund från denna smärtsamma sjukdom och många andra orala tillstånd. Se därför till att ha täta kontroller hos din veterinär för att bekräfta att allt är bra. Tänk också på att kontrollera din hunds kropp ofta. Om du upptäcker någon anomali, tveka inte att kontakta en fackman så snart som möjligt.