Bortskämning av hundar kan leda till aggression

Färsk forskning inom psykologin om bortskämning har skapat mycket kontrovers mellan trogna djurälskare. En studie har visat att om du skämmer bort din hund för mycket och behandlar den som en människa kan det orsaka aggression. Det kan till och med skada dess psykiska välmående.

Vad är för mycket bortskämning?

Om vi tänker på andra sammanhang så slutar saker tagna till extrema nivåer aldrig bra. Dessutom är det välkänt att om du behandlar din hund för mycket som en människa kan det vara skadligt för både hund och människa.

Men då är frågan: hur vet man om man skämmer bort hunden för mycket? Hur kan man mäta det? Och vad är det egentligen som är fel med att skämma bort hunden?

Visst, vissa människor ser husdjur som riktiga medlemmar av familjen. Och så länge det alltid är tydligt att hunden är en icke-mänsklig medlem i familjen kan detta vara helt ofarligt.

Trots det så är det en rad olika experter som insisterar att ägarna faktiskt ger hunden en överlägsen position i hemmet. De påstår att bortskämning eller överdrivet kelande med hundar kan orsaka detta.

Finns det en länk mellan kärlek och aggression?

Det borde vara självklart för alla att om hundar och människor ska leva tillsammans på ett hälsosamt sätt, borde det finnas regler som följs. Men den som kom på teorin att man måste behandla sin hund som totalt underlägsen för att den ska bli vältränad har nog aldrig delat sitt liv med en hund och förstår nog inte hur det faktiskt är att äga ett husdjur.

Det kan också vara svårt att förstå att en handling som är gjord med kärlek i åtanke, såsom att låta din hund sova på soffan, verkligheten kan göra att din fyrbenta vän blir mer aggressiv.

Till exempel har min hund sovit på soffan i mitt vardagsrum i flera år medan jag sover i sängen. Detta har inte fått henne att tro att hon är en mänsklig medlem av familjen. Det har heller inte gjort henne aggressiv eller olydig på grund av det.

Om vi återvänder till principen som vi nämnde tidigare i den här artikeln: gör inget extremt utan håll dig till lagom mängder kärlek. Alla hundar är olika och reagerar därför annorlunda på samma behandling. Det är upp till varje ägare att känna efter vilken mängd kärlek som funkar bäst med våra husdjur och inte är för mycket eller för lite.

Varför vill vi ha husdjur?

Inte alla vill ha husdjur av samma orsak och behandlar dem därför inte på samma sätt när de väl fått dem. Det finns de som använder all sin energi och kärlek på deras husdjur och låter dem bli en väldigt viktig del av deras liv. De klär upp dem och gör dem helt enkelt till accessoarer, vilket självklart har en effekt på hundens beteende. Det kan också påverka hundens fysiska och psykiska välmående.

Men utöver de specifika problemen vi nyss nämnde är den stora frågan ännu obesvarad: varför väljer folk att skaffa husdjur?

Om vi skämmer bort hunden är det större sannolikhet att den slutar se oss som en alfahanne eller alfahona. Men vill vi faktiskt att hunden ser oss som en ledare av flocken? Eller kanske vi skulle föredra om hunden kände sig som en vanlig familjemedlem, dock av en annan ras? Som också förtjänar kärlek och att vi tar hand om och respekterar den.

Hur älskar man sin hund utan att skämma bort eller humanisera den?

För att göra det klart och tydligt är det viktigt att påminna er läsare om ett faktum. A tt visa kärlek och ta hand om din hund väl innebär inte nödvändigtvis att du skulle få din hund att tro att det är okej att vara olydig och bete sig dåligt.

Och “bortskämning” garanterar inte heller alltid aggression, så länge vi kommer ihåg att respektera vår fyrbenta vän som den är. Vi måste också vara medveten om vad för hundspecifika behov den kan ha. Det kan tvärtom ha motsatt effekt till aggression, och faktiskt göra din hund mer lydig och kärleksfull.

Ett djur som känner sig älskat kan trots allt mycket lättare integreras i familjen än en som inte lär sig respekt.

Och även om vissa känner att andra skämmer bort sina hundar för mycket och för själviska orsaker, kan det vara värt att fråga oss själva huruvida viljan att ha en hund kommer från att vilja känna sig överlägsen. Kanske tyder detta på underliggande psykologiska problem?